Ensamhet

Alla känner sig ensamma då och då, det är en naturlig del av livet. Att vara för sig själv ibland kan vara positivt och utvecklande, men det är något annat än att känna sig ensam. Ibland kan ensamheten pågå en längre tid, bli extra smärtsam eller kännas bottenlös. Gemenskap är ett grundläggande mänskligt behov. I en värld där det verkar vara viktigt att vara omtyckt och populär kan det kännas svårt att erkänna sin känsla av ensamhet.

Även om man har vänner och befinner sig bland människor kan man känna sig ensam och kännas som om ingen lyssnar eller överhuvudtaget ser en. Andra gånger känns det som om ingen förstår, även om de lyssnar. Ensamheten kan göra att man känner sig som i en glaskupa och det kan bli svårt att ta in sin familj och sina vänner, även om man vill. Man kanske är blyg och håller sig för sig själv, fastän längtan efter gemenskap finns där. Eller också försöker man träffa vänner och skapa relationer, men känner att det inte lyckas.

Föräldrar och skolpersonals ansvar

Att inte ha en kompis, att inte ha någon på rasten att vara med eller att vara mobbad kan vara svårt att berätta om eftersom man ofta skäms över att inte få vara med. Föräldrar, personal i skolan och andra vuxna har därför ett stort ansvar för att upptäcka om ett barn är utsatt och att direkt göra någonting åt det.